
satans skit, varför ska de vara så jävla svårt?...
Du kanske tycker att du ska svimma, känner stickningar i händer och fötter, svettas darrar eller skakar. Du blir alldeles kall eller varm och tror att du drabbats av något allvarligt. Du tror att du ska dö, håller på att bli tokig eller att du kommer att göra något obehärskat under attacken.
Det är inget livshotande som har hänt dig trots den fruktan och de fysiska reaktioner du upplevt under attacken. Ditt psyke har bara överreagerat på en fysisk reaktion i din kropp.
Du blir rädd att åter få en panikattack, går ständigt och spänner dig, reagerar med "katastroftänkande" på minsta lilla fysiska överaktivitet som kan förekomma i din kropp. Du söker ofta hjälp för fysiska åkommor och genomgår olika undersökningar. Läkarna kan inte konstatera något fel, och du tycker att de är inkompetenta och att de nonchalerar dig och dina problem. Du har troligtvis inte berättat hela sanningen för din läkare utan bara de fysiska upplevelser du haft. Du har inte talat om den rädsla du känner inför att åter drabbas av panikattacker.
Detta begränsar ofta den drabbades livsföring till den grad att rädsla och undvikande beteende helt styr den drabbades liv.
(Enligt DSM-IV)
En avgränsad episod av intensiv rädsla eller obehag, där minst fyra av följande symptom utvecklas hastigt och når sin kulmen inom tio minuter:
1. Bultande hjärta eller hastig puls
2. Svettning
3. Darrning eller skakning
4. Känsla av att tappa andan
5. Kvävningskänsla
6. Smärta eller obehag i bröstet
7. Illamående eller obehag i magen
8. Svindel, ostadighetskänslor eller matthet
9. Overklighetskänslor
10. Rädsla att mista kontrollen eller bli tokig
11. Dödsskräck
12. Domningar eller stickningar
13. Frossa eller värmevallningar
Agorafobi, som ofta blir en följdsjukdom, definieras enligt DSM-IV som:
1. Rädsla för att befinna sig på platser eller i situationer som det kan vara svårt eller genant att avvika ifrån, eller där hjälp inte är tillgänglig, i händelse av en oväntad eller situationellt predisponerad panikattack eller panikrelaterade symptom. Agorafobi uppträder vanligtvis i situationer som är typiska för störningen, som att vara utanför hemmet på egen hand, befinna sig bland många människor eller stå i kö, stå på en bro, vara på resa med buss, tåg eller bil.
2. Situationerna undviks (t ex genom inskränkt resande) eller uthärdas med betydande obehag eller rädsla för att en panikattack eller panikrelaterade symptom skall uppträda, alternativt uthärdas bara om någon annan person följer med.
3. Rädslan eller det fobiska undvikandet förklaras inte bättre med någon annan psykisk störning som social fobi (t ex undvikandet begränsat till sociala situationer på grund av rädsla för att känna sig besvärad), specifik fobi (t ex undvikandet begränsat till enstaka situationer som hissar), tvångssyndrom (t ex undvikande av smuts hos någon med tvångsföreställningar om att bli förorenad), posttraumatiskt stressyndrom (undvikande av stimuli som förknippas med något allvarligt trauma), eller separationsångest (t ex undvikande att lämna hemmet eller anhöriga).
Panikattacker eller agorafobi kan förekomma vid ett flertal ångeststörningar. Med ångeststörning menas en kategori av psykiska störningar som har det gemensamt att personen lider av ångest i sådan utsträckning att den blir till ett allvarligt hinder när det gäller att leva ett normalt liv. Till ångeststörningar hör "fobier" (agorafobi, social fobi, specifika fobier så som spindelfobi), "generaliserat ångestsyndrom", "paniksyndrom", "tvångssyndrom" och "posttraumatisk stressyndrom".
Panikattacker är en ingrediens i flera ångeststörningar. Exempelvis kan en spindelfobisk person uppleva en panikattack när han/hon utsätts för spindlar. Man kan inte ha paniksyndrom utan panikattacker. För att få diagnosen paniksyndrom skall följande kriterier uppfyllas:
A) Återkommande oväntade panikattacker (se definitionen av panikattacker ovan).
B) Minst ett av följande har åtföljt minst en av attackerna under minst en månads tid:
1. Ihållande ängslan för att få ytterligare attacker
2. Oro för betydelsen eller följderna av attacken (t ex mista kontrollen, få en hjärtattack, bli tokig)
3. En betydande beteendeförändring med anledning av attackerna
C) Panikattackerna beror inte på direkta fysiologiska effekter av någon substans (t ex missbruksdrog, medicinering) eller någon somatisk sjukdom/skada (t ex hypertyreoidism där sköldkörteln är drabbad).
Man kan ha Paniksyndrom med eller utan agorafobi.
Vad är det för skillnad mellan panikattacker och paniksyndrom?
Panikattacker kan förekomma vid en rad olika psykologiska tillstånd, inte bara vid paniksyndrom (t ex som reaktion på en spindel för en spindelfobiker). För att få diagnosen paniksyndrom krävs, förutom man har återkommande oväntade panikattacker, även att man har något av nedanstående.
1. Ihållande ängslan för att få ytterligare attacker
2. Oro för betydelsen eller följderna av attacken (t ex mista kontrollen, få en hjärtattack, bli tokig)
3. En betydande beteendeförändring med anledningar av attackerna
Vårdtagaren träffar läkare i början av behandlingen. Vårdtagaren beskriver symtom/panikattacker och diagnos övervägs. Ibland behövs längre tids samtal för att bearbeta situationen. Friande besked avseende kroppslig sjukdom är angeläget. Ibland kan t.o.m. hjärtinfarkt misstänkas under attacken p.g.a. symtomens svårighetsgrad. Den ångest som ger svåra symtom kan både om den är en direkt följd av yttre omständigheter eller oförklarbar, av "inre" karaktär, mildras vid möjlighet att med en vårdgivare som ger förtroende tala om sin situation. Att få någon att tala med och stöd till utveckling är väg att bli bättre. Individen kan hitta sidor som är positiva och utveckla dessa.
Att se över livsföring, med motion, kost, koffeinintag kan likaså vara åtgärder som ökar välbefinnandet. Avslappning och självträning upplevs av många som värdefullt. För en del vårdtagare är situationen svår och medicinering övervägs i samråd med vårdgivaren. Det görs bedömning om en längre tids samtalsterapi för att bearbeta konflikter kan vara möjligt. I många behandlingsteam finns även möjligheter att få hjälp av sjukgymnast eller t.ex. arbetsterapeut. Innan medicinering övervägs är det bra att se över livsföring om något till det bättre kan göras.
Bra kosthållning, motion, minska alkohol och kaffeintag, kan vara åtgärder som har effekt. Alkohol ger ångest och depression som bakruseffekt. Ibland kan situationen förbättras med dessa åtgärder. Individen kan hitta ett mellanläge, där harmoni ändå överväger. För en del vårdtagare är situationen under en tid så svår att det inte fungerar utan medicinering. Psykofarmaka övervägs då.
Det finns en del allmänna råd om de psykofarmaka som övervägs. Medicinen kan intagas tillfälligt eller stadigvarande. En tillfälligt intagen tablett kan beroende på halveringstid, som anges i FASS sitta i flera dygn. Det är stora individuella skillnader. Efter stadigvarande medicinering finns också medicineringen kvar, sakta sjunkande efter sista intagen dos, kan ofta gälla flera dygns kvareffekt.
Om vårdtagaren har en eller flera andra mediciner finns även angivet i FASS om de kan samverka, dvs. interagera på ett sätt att koncentration-erna av läkemedlen påverkas. Många läkemedel påverkar salivmängden i munhålan och extra hygien med borstning, fluor och tandläkarbesök är bra.
Läkemedel för ångest är olämpliga att kombinera med alkohol. Ruseffekterna kan bli oförutsägbara och förstärkta. Vid planerad graviditet eller amning är det angeläget med samråd med vårdgivaren då det kan bli fosterpåverkan. Äldre människor är oftast känsligare för medicinering och behöver lägre doser.
Kognitiv beteendeterapi är också en behandlingsmetod som visat sig bra vid dessa diagnoser.